Tino Sanandaji

Tino Sanandaji (f.1980) är en kurdisk nationalekonom som sverigedemokratiska sympatisörer ofta hänvisar till. Sanandaji föddes i den Iranska provinsen Kurdistan och beskriver själv sin familj som iransk USA-utbildad överklass. Familjen flyttade till Sverige 1989 när Tino var 9 år gammal, främst för att slippa den ökande islamiseringen till följd av den Iranska revolutionen 1979. Tino växte upp strax norr om Göteborg. Sanandaji har i Sverige utmärkt sig som debattör, särskilt gällande frågor rörande invandring och dess kostnader. För tillfället arbetar Sanandaji som forskare vid Institutet för ekonomisk-historisk och företagshistorisk forskning som är anknutet till Handelshögskolan i Stockholm.

Varför lägger då en nationalekonom ner tid på att försvara Sverigedemokraternas slarviga uttalanden och sedan anklaga kritiker för lögn? Det är så fascismen och högerextremismen alltid har arbetat. Man vill skrämmas. Man har den enda sanningen. Metoden är alltid densamma. Sanandaji letar efter något fel, tolkar en åsikt väldigt snävt och ägnar sedan texten åt självklarheter som att ”fakta ska vara rätt” och bevisar det genom att publicera självklara fakta från SCB eller annan statistik som inte motsäger något överhuvudtaget.

Sanandaji anser att Sverige styrs av en konspiration bestående av vänstern, Svenskt näringsliv, alliansen och något han kallar eliten. ”Min agenda är att stoppa en ohelig allians av vänstern, alliansen och näringslivet från att försöka skapa falskt medvetande bland folket.” Sanandaji fortsätter: ”Jag har en plikt att avslöja elitens korrupta lögner. Det är ett faktum att media sprider en identiskt och falsk verklighetsbild där ni försöker skapa falskt medvetande bland folket.” Låter inte detta väl likt Sverigedemokraterna och näthatets syn på media och politik? Sanandaji svarar: ”SD är ett gäng skånsk trash med låg IQ.” Man måste berömma Sanadaji för hans tydliga förakt för den lilla skara som faktiskt följer honom.

Skribent: Sverigearkivet, Charlotte Lindberg

”No-Go”-Zon

Termen ”no-go”-zoner kom att bli vanlig efter en ledarartikel i Svenska Dagbladet den 28 oktober 2014 skriven av Per Gudmundson med rubriken ”55 no go-zoner i Sverige”. ”No-go”-zon är en politisk och kontroversiell term för ett område i en tätort som någon våldsbenägen grupp, till exempel paramilitär eller kriminellt nätverk eller andra grupper har tagit kontroll över så att området är bortom kontroll från staten, polis och militär. ”No-go”-zon är ursprungligen ett slanguttryck som den amerikanska militären använde för områden som kontrollerades av rebeller. Den svenska polisen har aldrig använt begreppet ”no-go”-zon. Ordet utsatta områden förekommer dock.

Polisens nationella operativa avdelning (NOA) som Per Gudmundson hävdade till i sin rapport ger en utförlig beskrivning och definition vad som krävs för ett utsatt område. Några av de punkterna är:
* Låg socioekonomisk status
* Kriminella har en en påtaglig inverkan på lokalsamhället.
* Otrygghet bland de boende.
* Förekomst av extremism i olika former.

Utsatta område är ett begrepp som polisen i Sverige använder för att beskriva områden med över tid låg socioekonomisk status och kriminell påverkan på lokalsamhället. Ett riskområde är ett område som ligger i riskzonen för att bli särskilt utsatt och där läget anses vara alarmerade. Utsatta områden skapas inte av etniskt ursprung, hudfärg eller kultur utan handlar istället om samhällsklasser, segregation och förutsättningar.

Finns det ”no-go”-zoner i Sverige då? Nej det gör det inte. Det finns inga områden i Sverige dit polisen inte vågar åka in därför att dessa områden skulle vara under belägring på grund av rebeller. Det finns heller inga bostadsområden i Sverige där polisen inte kan upprätthålla lag och ordning. I en enkel förklaring på en komplicerad fråga finns det dock 55 stycken ”no-go”-zoner i Sverige.

Skribent: Sverigearkivet, Elin Lindgren

Tags(4)

Tags(3)

Tags(3)