När man lyssnar till Sverigedemokrater eller övrig nationalistisk ideologi och deras ivriga påtryckningar om huruvida det är viktigt att svenskar skaffar barn så blir en del av nazistisk historiekunskap mera än väl solklar. Har inte mänskligheten hört dessa uppmaningar tidigare någonstans ifrån? Jo, då. Under Nazityskland kallades uppmaningarna Lebensborn. Under Nazityskland var Lebensborn ett mänskligt avelsprogram som gick ut på att förädla den ariska rasen för att skapa den ariska elit som skulle leda världens nya herrefolk.
Lebensborn programmet värnades av Reichsführer-SS Heinrich Himmler. Han ansåg att det skulle trygga Tysklands och tyskarnas framtid som världshärskare. Projektet gick ut på att uppmuntra tyska män att sprida sina överlägsna gener och att ge ogifta unga ariska kvinnor möjlighet att föda sina barn i hemlighet. Barnen skildes sedan, om mödrarna så önskade, från sina mödrar och placerades antingen i särskilda Lebensborn kliniker som fanns, eller adopterades av ariska familjer, företrädesvis till SS-män. Programmet byggde i allt väsentligt på följande grundstenar:
Att man var tvungen att rädda den ”nordiska rasen” från undergång som annars ofrånkomligen skulle ske på grund av defekter vid nya födslar. Samling av alla så kallade germanska folk i ett ”rike” som en etapp i skapandet av ett nationalsocialistiskt imperium. Ett folks värde ansågs mätas i dess folkmängd samt på soldaternas och soldatmödrarnas ”rasmässiga överlägsenhet”. Därför skulle födelsetalet ökas och barnen vara av garanterat ”renrasigt ariskt ursprung”. De flesta Lebensborn kliniker fanns i Norge. Ungefär 8.000 norska kvinnor födde barn under andra världskriget. Dessa barn skulle efter kriget, i nedsättande mening, komma att kallas Tyskerunger. Anni-Frid Lyngstad (ABBA) och Marit Paulsen är två kända Tyskerunger.
Skribent: Sverigearkivet, Charlotta Lindberg
SVERIGEARKIVET 