Nationalsocialism

Ofta hör man påståenden från höger gällande kopplingar mellan nazism och vänsterideologi, trots att nationalsocialismen är en högerextrem ideologi. Det vanligaste argumentet är att nazism heter nationalsocialism och eftersom ordet socialism finns med i beskrivningen så är nationalsocialismen per automatik vänsterorienterad och bygger på socialism. Ingenting kan vara mera fel. För att reda ut hur det står till med nationalsocialismen i höger och vänsterskalan måste vi börja med att definiera höger och vänsterteori. Uppdelningen av de politiska ideologierna i höger respektive vänsterfack har sitt ursprung i den franska nationalförsamlingen där de konservativa och reaktionära politikerna satt till höger om kungen medan de progressiva politikerna (främst frihetliga socialister och statssocialister) satt till vänster. På församlingens vänstersida fanns bland annat den moderna anarkismens fader Pierre Joseph Proudhon och statssocialisten Louis Blanc. På den andra satt de som ville bevara den gamla ordningen, de konservativa och de som ville återgå till någon ännu äldre och mer auktoritär ordning, de reaktionära.

Den klassiska vänstern hade som mål att förändra samhället på ett progressivt vis, den strävade efter ökad frihet och jämlikhet och eftersträvade efter att bryta med det rådande samhällets strukturella orättvisor och hierarkier, något som än i dag kännetecknar vänsterteori. Ett fokus på att bevara etablerad ordning, traditionella värderingar och rådande hierarkier kom att definieras som högerteori. Ytterlighetsvänstern ville förändra samhället på ett sätt som skulle innebära en radikal förändring mot en omfattande frihet och jämlikhet (främst revolutionära socialister och anarkister) medan ytterlighetshögern ville återskapa en tidigare ordning som var ännu mer hierarkisk med ett ännu större fokus på traditionella värderingar och normer än den rådande samhällsnormen (främst reaktionärer och absoluta monarkister).

Var placerar man då lämpligast socialismen? Naturligtvis till vänster. Socialismen, som bred rörelse och idéströming, strävar efter att frigöra individen från kapitalistisk exploatering samtidigt som ojämlikheten mellan samhällsklasserna ska upphöra. Även på ett kulturellt plan segrar jämlikhetstanken i socialismen vilken tidigt ledde till den internationella arbetareassociationen vars fokus låg på internationalism och internationell solidaritet i de socialistiska strävandena där arbetarklassen sågs som en gränsöverskridande och nationslös entitet. Även kampen för jämlikhet mellan olika kön och etniciteter blev tidigt en integrerad del i socialismen som en naturlig följd av den grundläggande jämlikhetstanken. I socialismen vann upplysningen mot traditionalismen.

Är nationalsocialismen med andra ord en vänsterteori? Svaret ter sig tämligen uppenbar – nej det är den inte. Nationalsocialismen gjorde ojämlikheten till sin hjärtefråga. I nationen strävade man för att bevara den egna etniciteten och man förespråkade dess överlägsenhet gentemot andra. I den meningen var den nationella identiteten socialiserad i det att nationalismen var samlad av en gemensam tysk identitet; i ekonomin förespråkades en korporativ klassamarebetesmodell där samhällsklasserna cementerades och tilldelades strukturella roller som upprätthölls av staten; i privatlivet upphöjdes traditionell kultur och traditionella könsroller hellre än en progressiv förändring av dessa; i den internationella politiken förespråkades militaristisk imperialism och så vidare. Nationalsocialismens målsättning var inte att upphäva hierarkier och förtryckande strukturer utan istället att säkerställa deras existens och armera dem.

Nazismen är en solklar högerideologi, en extrem högerideologi, givet dess grundläggande ideologiska innehåll när det gäller allt från ekonomi till kultur. Nationalsocialisten talar om nationalism där socialisten talar om internationalism. Nationalsocialisten talar om klassamarbete där socialisten talar om klasskamp. Nationalsocialisten talar om tradition där socialisten talar om progressivitet. Nationalsocialisten talar om den ariska rasens överlägsenhet där socialisten talar om alla människors lika värde. Det är enkelt att hålla på hur länge som helst, men för att korta ner det hela kan istället konstateras att den kommunistiska och socialistiska Röda Armén attackerade, anföll och mördade inte sina ideologiskt likasinnade kamrater under Slaget om Berlin mellan den 16 april och 2 maj år 1945.

Skribent: Sverigearkivet, Nathalie Lindberg

Der Stürmer

Är Avpixlat, Exponerat, Fria Tider, Nya Tider, Petterssons blogg och liknande hatpropaganda en ny företeelse eller har sådant funnits tidigare i historien? Svaret är att Avpixlat fanns redan på 1920-talet, fast då självklart under ett annat namn. Att utmåla någon som ond därför att man vill göra människor rädda för att till sist påstå sig själv ha lösningen på problemet har alltid varit fascismen tillvägagångssätt och är absolut ingenting nytt.

Der Stürmer var en antisemitisk och nazistisk veckotidning som utgavs i Tyskland från 1923 och fram till slutet av andra världskriget år 1945. Tidningen utgavs av Julius Streicher, en av Nazitysklands mest kända nazistledare och vän till Adolf Hitler. Han var även redaktör för tidningen mellan år 1923 och 1943. Der Stürmer var stundtals grovt och ohämmat antisemitisk i sin hatpropaganda mot judar. Längst ned på varje förstasida av Der Stürmer stod slagordet Die Juden sind unser Unglück! (”Judarna är vår olycka!”). Målgruppen var främst lågutbildade unga män från de lägre socialgrupperna. Språket var därför enkelt och med korta meningar, så att en läsare med begränsad vokabulär kunde förstå artiklarna.

Materialet i Der Stürmer utgjordes till stor del av tecknade serier. Tidningen är kanske mest känd för sina grovt antisemitiska och stereotypa karikatyrbilder på judar, som ibland hade närmast pornografiska inslag. Judiska personer avbildades i regel som groteskt fula och feta människor med kraftigt överdrivna ansiktsdrag, då speciellt med abnormt stora krokiga näsor. Tidningen var en viktig del av nazisternas propagandamaskineri. Tidningens råa hets gjorde den dock kontroversiell bland delar av det nazistiska ledarskapet, som visserligen inte vände sig mot det antisemitiska budskapet i sig, men föredrog att ge det en mer respektabel fasad. Hermann Göring och Hitlerjugend ledare Baldur von Schirach förbjöd tidningen inom sina verksamhetsområden. Många andra ledande nazister stödde däremot tidningen, inklusive Heinrich Himmler och Robert Ley. Under Det Stürmers första år var upplagan blygsam och låg omkring ett par tusen exemplar. Den ökade successivt och uppgick under 1338 till drygt 500 000 exemplar.

Skribent: Sverigearkivet, Charlotta Lindberg

Tags(2)