Ofta hör man påståenden från höger gällande kopplingar mellan nazism och vänsterideologi, trots att nationalsocialismen är en högerextrem ideologi. Det vanligaste argumentet är att nazism heter nationalsocialism och eftersom ordet socialism finns med i beskrivningen så är nationalsocialismen per automatik vänsterorienterad och bygger på socialism. Ingenting kan vara mera fel. För att reda ut hur det står till med nationalsocialismen i höger och vänsterskalan måste vi börja med att definiera höger och vänsterteori. Uppdelningen av de politiska ideologierna i höger respektive vänsterfack har sitt ursprung i den franska nationalförsamlingen där de konservativa och reaktionära politikerna satt till höger om kungen medan de progressiva politikerna (främst frihetliga socialister och statssocialister) satt till vänster. På församlingens vänstersida fanns bland annat den moderna anarkismens fader Pierre Joseph Proudhon och statssocialisten Louis Blanc. På den andra satt de som ville bevara den gamla ordningen, de konservativa och de som ville återgå till någon ännu äldre och mer auktoritär ordning, de reaktionära.
Den klassiska vänstern hade som mål att förändra samhället på ett progressivt vis, den strävade efter ökad frihet och jämlikhet och eftersträvade efter att bryta med det rådande samhällets strukturella orättvisor och hierarkier, något som än i dag kännetecknar vänsterteori. Ett fokus på att bevara etablerad ordning, traditionella värderingar och rådande hierarkier kom att definieras som högerteori. Ytterlighetsvänstern ville förändra samhället på ett sätt som skulle innebära en radikal förändring mot en omfattande frihet och jämlikhet (främst revolutionära socialister och anarkister) medan ytterlighetshögern ville återskapa en tidigare ordning som var ännu mer hierarkisk med ett ännu större fokus på traditionella värderingar och normer än den rådande samhällsnormen (främst reaktionärer och absoluta monarkister).
Var placerar man då lämpligast socialismen? Naturligtvis till vänster. Socialismen, som bred rörelse och idéströming, strävar efter att frigöra individen från kapitalistisk exploatering samtidigt som ojämlikheten mellan samhällsklasserna ska upphöra. Även på ett kulturellt plan segrar jämlikhetstanken i socialismen vilken tidigt ledde till den internationella arbetareassociationen vars fokus låg på internationalism och internationell solidaritet i de socialistiska strävandena där arbetarklassen sågs som en gränsöverskridande och nationslös entitet. Även kampen för jämlikhet mellan olika kön och etniciteter blev tidigt en integrerad del i socialismen som en naturlig följd av den grundläggande jämlikhetstanken. I socialismen vann upplysningen mot traditionalismen.
Är nationalsocialismen med andra ord en vänsterteori? Svaret ter sig tämligen uppenbar – nej det är den inte. Nationalsocialismen gjorde ojämlikheten till sin hjärtefråga. I nationen strävade man för att bevara den egna etniciteten och man förespråkade dess överlägsenhet gentemot andra. I den meningen var den nationella identiteten socialiserad i det att nationalismen var samlad av en gemensam tysk identitet; i ekonomin förespråkades en korporativ klassamarebetesmodell där samhällsklasserna cementerades och tilldelades strukturella roller som upprätthölls av staten; i privatlivet upphöjdes traditionell kultur och traditionella könsroller hellre än en progressiv förändring av dessa; i den internationella politiken förespråkades militaristisk imperialism och så vidare. Nationalsocialismens målsättning var inte att upphäva hierarkier och förtryckande strukturer utan istället att säkerställa deras existens och armera dem.
Nazismen är en solklar högerideologi, en extrem högerideologi, givet dess grundläggande ideologiska innehåll när det gäller allt från ekonomi till kultur. Nationalsocialisten talar om nationalism där socialisten talar om internationalism. Nationalsocialisten talar om klassamarbete där socialisten talar om klasskamp. Nationalsocialisten talar om tradition där socialisten talar om progressivitet. Nationalsocialisten talar om den ariska rasens överlägsenhet där socialisten talar om alla människors lika värde. Det är enkelt att hålla på hur länge som helst, men för att korta ner det hela kan istället konstateras att den kommunistiska och socialistiska Röda Armén attackerade, anföll och mördade inte sina ideologiskt likasinnade kamrater under Slaget om Berlin mellan den 16 april och 2 maj år 1945.
Skribent: Sverigearkivet, Nathalie Lindberg
SVERIGEARKIVET 