Der Stürmer

Är Avpixlat, Exponerat, Fria Tider, Nya Tider, Petterssons blogg och liknande hatpropaganda en ny företeelse eller har sådant funnits tidigare i historien? Svaret är att Avpixlat fanns redan på 1920-talet, fast då självklart under ett annat namn. Att utmåla någon som ond därför att man vill göra människor rädda för att till sist påstå sig själv ha lösningen på problemet har alltid varit fascismen tillvägagångssätt och är absolut ingenting nytt.

Der Stürmer var en antisemitisk och nazistisk veckotidning som utgavs i Tyskland från 1923 och fram till slutet av andra världskriget år 1945. Tidningen utgavs av Julius Streicher, en av Nazitysklands mest kända nazistledare och vän till Adolf Hitler. Han var även redaktör för tidningen mellan år 1923 och 1943. Der Stürmer var stundtals grovt och ohämmat antisemitisk i sin hatpropaganda mot judar. Längst ned på varje förstasida av Der Stürmer stod slagordet Die Juden sind unser Unglück! (”Judarna är vår olycka!”). Målgruppen var främst lågutbildade unga män från de lägre socialgrupperna. Språket var därför enkelt och med korta meningar, så att en läsare med begränsad vokabulär kunde förstå artiklarna.

Materialet i Der Stürmer utgjordes till stor del av tecknade serier. Tidningen är kanske mest känd för sina grovt antisemitiska och stereotypa karikatyrbilder på judar, som ibland hade närmast pornografiska inslag. Judiska personer avbildades i regel som groteskt fula och feta människor med kraftigt överdrivna ansiktsdrag, då speciellt med abnormt stora krokiga näsor. Tidningen var en viktig del av nazisternas propagandamaskineri. Tidningens råa hets gjorde den dock kontroversiell bland delar av det nazistiska ledarskapet, som visserligen inte vände sig mot det antisemitiska budskapet i sig, men föredrog att ge det en mer respektabel fasad. Hermann Göring och Hitlerjugend ledare Baldur von Schirach förbjöd tidningen inom sina verksamhetsområden. Många andra ledande nazister stödde däremot tidningen, inklusive Heinrich Himmler och Robert Ley. Under Det Stürmers första år var upplagan blygsam och låg omkring ett par tusen exemplar. Den ökade successivt och uppgick under 1338 till drygt 500 000 exemplar.

Skribent: Sverigearkivet, Charlotta Lindberg

FN:s konvention om rasdiskriminering

Rasdiskrimineringskonventionen eller FN:s konvention om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering (CERD) trädde i kraft år 1969. Sverige anslöt sig till konventionen utan reservationer år 1972. Anslutna nationer har förbundit sig att avskaffa rasdiskriminering, förbjuda diskriminerande praxis, göra det straffbart att sprida idéer grundade på teorier om rasöverlägsenhet och att förbjuda organisationer som verkar för rasism. ”Allt spridande av idéer grundade på rasöverlägsenhet eller rashat” ska vara brottsligt, stadgar konventionens fjärde artikel. Staterna förbinder sig också att ”olagligförklara och förbjuda organisationer, samt organiserad propaganda och all annan propaganda, som främjar och uppmanar till rasdiskriminering”.

Sverige lever inte upp till sina åtaganden och bryter mot konventionen, konstaterar FN-kommittén som bevakar att staterna följer konventionens bestämmelser. ”Vi noterar med oro att rasistiska och extremistiska organisationer fortsätter att verka”, skriver FN:s kommitté mot rasdiskriminering i sin senaste rapport om Sverige. Denna rekommendation har FN upprepat flera gånger, men efter 45 år har Sverige fortfarande inte anpassat sin lagstiftning till konventionens krav. Den svenska hållningen oftast från höger, är att Brottsbalkens åttonde paragraf, Lagen om hets mot folkgrupp, räcker: ”Den som i uttalande eller i annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning, döms för hets mot folkgrupp”.

Skribent: Sverigearkivet, Elin Lindgren

Tags(2)

Taggar